Turbulens

En knöl i ärret på ryggen, känns som vätska, men ändå en knöl. Tillvaron som redan var jobbig blir än värre. Är detta slutet? Blir det tillbaka in på sjukan? Jag vill inte! - Detta är en sammanfattning av min helg. Jag for hem till Hasslö, visste inte vad jag skulle ta mig till.

På måndagen kontaktar vi sjukan, de har först på tisdagen tid med mig. Ännu en dag av väntan. Tack till Elin som jag kunde fly hem till på kvällen, behövde en paus i allt.

Tisdag, ner till sjukan i Lund. Överläkaren känner på mig, och skickar ner mig prompt till punktionsavdelningen. Där sticker de hål och suger ut innehållet, som visade sig vara vätska. Det var ett lite (halv) lättnadens tecken att det var vätska. Hade det varit andra saker (skit) så borde det ha varit celler. De plockar även fram sprutan med det stora handtaget för att kunna ta vävnadsprov. Är en typ av baklängesspruta med rätt så grov nål, som de suger in i istället för trycker ut. Sen skickar de hem mig, svar kommer på onsdagsmorgonen.
Kändes ändå lite lättare på kvällen, men oron gnagde ändå och det tryckte över bröstet. Men inte så att jag blev snurrig eller apatisk eller helt svart i sinnet som jag blev på måndagen.

Idag på morgonen ringer de. Det är bara typisk vätska som brukar bildas i ärrvävnad, inga celler, som de hittat. Gud vilken lättnad! Och vävnadsprovet tydde bara på klassisk ärrvävnad. Sanslöst bra!
I snöstorm kör jag ner till Lund för att denna gången försöka komma tillbaka till vardagen.
Nu sitter jag här, har haft en kväll då jag tidvis mått rätt bra. Borde sova sen länge, men vill hålla den här känslan kvar. Imorgon har den gått över eller är i alla fall väl så dämpad om jag känner mig själv rätt.

Det är kallt och snö, i Lund (!)

Jag kommer inte gå på tentan på fredag, tror inte jag skulle klara att låsas in i fem timmar med all press. Sen har jag missat en veckas tentaplugg nu och har ingen chans att klara den i vilket fall som. Det är dags att ta ledigt för skolan och försöka samla ihop mig inför vårterminen. Börjar igen den 18e januari. Men tiden går fort.