Ett bättre år?

Nya året är här. Det började utmärkt, i vänners goda lag, kallt väder och i gott mående. Den tredje kunde vi åka skridskor nere på viken vid bastun, underbart!

Mor och jag på isen

Den fjärde vänder det...
Åker till Lund för återfallskontroll, Sara följer med mig. Ville börja på ett nytt kapitel, mor och far får stanna hemma. Röntgen sen läkarbesök. Är allt bra? Inte riktigt, de har hittat en misstänkt "klump" längst nere i högra lungan. Bara några millimeter stor, men det behöver utredas. De skickar ner mig för att direkt göra en datortomatografi. Ricken är 50/50 att det är någon typ av skit som överlevt alla mina behandlingar och då behöver den opereras bort. Men en ansamling av den här storleken har ingen tendens att sprida sig iaf. Det gör den först då den blir ett par centimeter stor, så är det illa räcker det med operation, sen är förhoppningsvis(?) allt frid och fröjd igen.

Ser vi på det objektivt så kommer detta med största sannolikhet gå bra, men det är ett jävla bakslag, precis det jag gått och varit så rädd för. Det är den absolut mildaste typen av återfall, den är liten, det är bara en och den sitter så den är lätt att ta bort. Förhoppningsvis är allt bra efteråt, men risken finns ju alltid. Det kanske inte är någon fara alls men är det något så drar jag alltid det kortaste strået, så för det finns det inte så mycket hopp.

Psykiskt är det ett slag i ansiktet, jag har mått dåligt ett tag nu, som framkommer av tidigare inlägg. Remiss är skickad så jag får någon att prata med och jag har fått lite vita piller som dämpar min ångest. Helvette.

Jag är sjukskriven igen, studierna kommer aldrig funka.

Skulle inte orka utan alla de bästa som stöttar, vill nämna Sara och Elin speciellt.



Är detta början på bättre år?
Kanske blir första veckorna kassa men sen vänder det, hoppas det.
Varför kan vi inte få må bra? (Tänker inte bara på mig själv)

Ett bättre år nu.. snälla.. snälla